Filmpolitiskt toppmöte 2025

OFF-styrelsen samlades för en produktiv visionsdag i samband med Göteborg Filmfestival. Vi diskuterade utmaningar och möjligheter, och utformade vår vision inför de kommande fem åren. Mötet utmynnade i många konkreta projekt som vi kommer att dela med er så småningom.

Efter visionsdagen närvarade vi, ordföranden Manolo Díaz Rämö och Mónica Hernández Rejón, vid det filmpolitiska toppmötet. Vi kom dit med förväntningar om att fortsätta diskussionen om möjliga lösningar på nutidens kris. Vi såg fram emot att samlas med kollegor och politiker för att få en bättre förståelse för vilka visioner som finns för filmen i Sverige.

Dagen började dock på en bitter ton då kulturministern inte skulle närvara vid mötet, diskussionen hade redan förlorat sin tyngd då en avgörande aktör saknades. Det mesta som sades handlade heller inte om nya visioner eller konkreta projekt, utan var en förenklad diskussion av deltagarnas och deras partiers redan etablerade ståndpunker. 

Detta stod i stark konstrast till Skottlands kulturministers presentation av deras nya ambitiösa filmpolitik. På sex år har Skottlands utarmade och nästan icke existerande filmindustri blivit en levande filmhub som stöttar både lokala aktörer och attraherar internationela investeringar. I 2024 påbörjades en ny sexårsplan för att skapa förutsebarhet och stabilitet i branschen. Kulturministerns programpunkt tydligjorde att politikernas vilja och långsiktigt tänkande är väsentliga för att förverkliga filmens fulla potential, både i konstnärlig och ekonomisk bemärkelse. 

Då Sveriges kulturminister inte tog del av Skottlands fall, uteblev en diskussion om vad en liknande strategi skulle kunna åstadkomma i Sverige. Istället fick vi senare under kvällen lyssna på ett tal som genomsyrades av förakt mot filmindustrin. I det nu välkända talet målade hon kulturarbetarna som en elit som utnyttjar offentliga bidrag för egen bekvämlighets skull. Kulturministerns avvisning bekräftar det vi redan misstänkte: att regeringen inte är öppen för en debatt om offentlig finansiering av kultur som ett steg mot demokrati, sammanhållning och ekonomisk tillväxt.

Men förutom den dåliga stämningen under festivalens invigningen, hur påverkar detta oss som skapar film? Vi har redan sett nedskärningar i myndigheter, regioner och kommuner som i sin tur påverkar inte bara kultur utan även vård och skolor. År efter år ser vi hur politiker övertrasserar vad som är hållbart och acceptabelt för flera yrkesgrupper. Under de senaste åren har vi sett en stor förflyttning av filmskapare som lämnar branschen för mer stabila yrken. Vilka polariseringar uppstår och förstärks inom branschen när ytterligare nedskärningar görs? Hur ska vi kunna stå enade inför de nya utmaningar om vi tvingas konkurrera om begränsade stöd? Vilken kultur- och filmpolitik kommer det att finnas om det inte finns folk som kan göra film?

*Bild från satiriska kortserien “På armlängds avstånd” som presenterades under det Filmpolitiska toppmötet 2025.